1 Det är en ros utsprungen Av Davids rot och stam, Av fäderna besjungen En ros i Juda land, En blomma skär och blid, Mitt i den kalla vinter, I midnatts mörka tid. 2 Om denna ros allena Ljöd förr Jesajas ord, Att född av jungfrun rena Han frälsa skall vår jord. Av Herrens nåd och makt Oss detta under skedde Som oss profeten sagt. 3 Den späda rosen fina Som doftar salighet I mörkret skall den skina, Besegra dunkhelhet. Sann Gud och mänska sann, Oss arma mänskor frälsa Från synd och död han kan. 4 O Jesus, dem som klagar I denna jämmerns dal Nu med din hjälp ledsaga Till himlens högtidssal. Ja, i din Faders hus Lät oss dig evigt lova I salighet och ljus!